Ensamheten blir tung ibland

Ibland blir det tungt att vara ensam. Och med ensam menar jag ensamstående. Jag är inte ensam egentligen. Jag har ju mina barn. Min mamma och underbara mina vänner och lite andra släktingar. Men det är jobbigt ibland att göra allting själv. Ta alla besluten själv. Titta på TV själv sent på kvällen. Uppfostra barnen själv. Ibland kan det vara bra att vara två i det vardagliga för att kolla bolla ideer, dela ansvaret med varandra och bara få vara någon väldigt nära. Men å andra sidan är det inte bra att dela detta med någon som inte är bra. Så som det var förr. Då trivs jag bättre med att göra allting själv, än att ha ytterligare något (en man) som tynger ner ens axlar. Vissa stunder njuter jag av att krypa upp sent en kväll i TV soffan med något gott och bara ha en stund för mig själv, efter att barnen lagt sig. Men ärligt talat skulle det nog vara ännu skönare att ha den stunden att dela med någon...