"Barn"kalas

Idag fyller som sagt min dotter år. Jag var tvungen att betala några räkningar, så då tänkte jag passa på att skriva några rader här. Det är snart dags för tårta, mamma håller på och dukar fram. Min dotter vill inte längre bli kallad för barn och eftersom de flesta av hennes kompisar är bortresta så är det inget riktigt barnkalas. Vi är fler vuxna än barn faktiskt (sammanlagt 9 stycken). Sist hon fyllde år var hon ledsen, då hon blev påminnd om att hennes pappa inte finns här längre för att fira henne. Det gör så ont i mitt hjärta när jag ser mina barn gråta och det är jobbigt att själv vara stark under sådana tider. Men i år verkar hon ha kommit ett steg längre ut ur sorgen. Jag hoppas det i alla fall. För hon är ju i den åldern (12 och hon är en "stor" 12 åring) då man bryter sig loss från sin mamma. Så jag hoppas hon inte bara stänger känslorna inom sig och fortsätter prata med mig.

Nej, nu kallar de på mig. Men för er som undrar blev det inte de där underklädes setet. Antar att jag får tampas med en arg dotter senare som skriker åt mig att hon inte längre är någon barnunge ;)